Vet inte alls hur jag ska börja eller hur jag ska förklara.
Jag mår fruktansvärt dåligt. Inte varje dag men då och då. Oftast på kvällen när barnen lagt sig. Det känns som att jag har tappat mig själv.
Jag tänker på mamma mer och mer och jag blir arg på mig själv. Arg för att jag inte ringde henne, arg för att jag inte gjorde mer. Samtidigt som jag blir så ledsen för jag inte vet något. Varför? och vad tänkte hon på?
Jag vill spola tillbaka tiden och göra om allt.
- Det är kämpigt hemma med olika saker och anledningar.
Jag är så inne i mig själv att kontakten med dom jag verkligen behöver och behövt försvinner mer och mer. Och jag vill inte det, men jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag låssas och bara låta den stora stenen på axlarna vara.? Ska jag säga som det är och vara en börda för andra?
Jag försöker verkligen, tro mig men det är så mycket som gör det svårt. Jag tvivlar på mig själv. Det jag känner just nu är att jag tappat dom som alltid funnits där för mig.
Jag ska söka hjälp.
Jag är rädd att jag blir ensam.
