Innan jag fick mio så bestod mitt liv av jobb och festande!
Jag jobbade varje helg och tog alla pass jag fick. Åkte runt till olika butiker i sthlm som behövde hjälp.
Så fort helgen kom så va det party som gällde. Det va karaoke och vänner som va prio ett. Hur dragen jag än va så va jag alltid i tid till jobbet dagen efter.
Nu efter att jag fått mio så förstår jag inte hur jag orkade med det livet, eller hur jag äns kunde tycka det va roligt.
Mitt liv i dag ser helt annorlunda ut. Jag sitter hellre i sandlådan en regnig lördag än att gå ut. Mio kommer i första hand, det är för han jag lever. Visst man har ju ett liv utan barn oxå, man ”dör” ju inte bara för att barnen kommer. Gamla Annika finns nog kvar, långt inne någonstans men ska jag vara helt ärlig så saknar jag inte det någonstans.
Baksmällan, tröttheten, bortkastade pengar, falska människor m.m
Idag är jag en mycket gladare och piggare Annika. Jag har vänner som ställer upp i vått och tårt, som inte bara tänker på sig själv och snackar skit bakom ryggen så fort man vänder sig. Jag har en underbar son som förgyller mina dagar med skratt, prat och envishet.
Jag är så glad att jag lämnat mitt gamla liv och umgänget. För det livet och umgänget är inget mot vad jag har nu!
Mios gudmor M är den ända från den tiden som jag pratar med nu.
Och så har vi min bästa vän I även hon Mios gudmor. Henne kommer jag aldrig släppa haha. Hon är den jag pratar och träffar mest den som jag berättar allt för. Det sägs att alla har en person, hon är min person.
Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg det blev väldigt rörigt.
Jag har svårt att sova nämligen.
