Känsligt så här på kvällskvisten

Vet ni vad jag ibland önskar?

Att situationen med min kära mor såg annorlunda ut. Att hon bodde här uppe och va lycklig. Mamma som hon va år 95-99.

Blir så ledsen när jag tänker på hur det är nu speciellt för Mios skull. Att han inte får uppleva mormor tid.
Hans morfar har han ju här, inte alls långt ifrån. Men det känns som det inte finns något intresse eller tid. Inte från min sida då, jag vill gärna att han är mer delaktig.

Jag älskade att vara med min mormor och morfar. Jag va 6 veckor när jag börja hänga med dom haha. 8 veckor när jag bastade första gången. Har så många minnen och bilder. Idag är det dom som står mig närmast.

Mio har inte träffat sin mormor sen sommaren 2014. Snart två år sen. Och det är oxå sist jag såg henne.

Jag önskar oxå att jag hade närmare till mormor och morfar. Att dom antingen bodde här uppe eller vi där nere. I flera år har jag velat flytta ner. Varför fegade jag ut? Varje gång jag tänker på det blir jag arg. Jag skulle ha flyttat. Det är ju ner jag vill.