känner för att lägga huvudet på kudden och bara gråta! Vill bara få ut allt. Eller bara stänga av allt och bara vara hemma. Ingen kontakt med någon. Bara jag och Mio
I några dagar nu har jag känt att gråten varit nära, jag vill inte gråta. Jag är starkare än så. Men snart brister det.
Klumpen i magen som aldrig försvinner, tankarna i huvudet som flyger runt och rädslan i kroppen. Kommer det någonsin försvinna?
Jag kanske inte är så stark som jag tror.
