Jag har hittat ett ställe där jag trivs och mår bra. Flytten till tyresö är både det bästa och sämsta jag gjort.
Det bästa är att jag trivs, Mio trivs och det är lugnt.
Det sämsta är att det är långt till vänner, ett helvete att ta sig till och från tyresö. Det går buss från Gullmars och norra sköndal absolut. Men detta gör att man blir rätt så låst.
Det tar långtid om man inte har körkort att ta sig någonstans.
Jag trivdes aldrig ute i Botkyrka, varken i fittja, hallunda eller tumba. Jag ville helst inte gå ute själv på kvällarna och det kändes som om jag blev iakttagen hela tiden.
Ibland känns det som att man blir straffad för att man flyttade så långt bort
Att det alltid är jag som ska ta mig överallt. Då är det skönt att mötas halvvägs om det går. Hade jag haft körkort hade jag inte haft några problem med att åka.
Jag är trött både psykiskt och fysiskt.
Psykiskt för att jag tänker på allt, övertänker ibland. Allt ska ske på ett sätt annars får det vara. Och ibland orkar jag bara inte, kan inte allt bara vara kravlöst ett tag?
Fysiskt för att jag tänker på andra istället för mig själv.. Hemmet måste vara perfekt så jag städar konstant. Med en trasig rygg och Belle i sele så kan ni ju förstå hur min kropp mår. Jag stressar och har ont i magen för det. Jag känner press överallt, barn, familjen, vänner och hemmet.
Är det nu jag ska stänga ner socialamedier och telefon? Är det nu jag gått in i väggen?
Vad jag än gör så blir det bara fel. Känner mig så misslyckad.
