V. 29 

Kroppen gör så ont att det tar på psyket. jag vilar så mycket jag kan och försöker hålla humöret på topp. Just nu orkar jag bara inte. Det känns så fel att låtsas vara glad och positiv när jag faktiskt inte är det. Jag kan inte planera in saker som är några dagar bort, jag vet inte hur mycket min kropp orkar just den dagen. Och skulle det vara skit just den dagen så håller jag ut och gör det som planerats istället för att ställa in. 

Det är faktiskt inte så att jag inte vill träffas eller prata. Men har jag en dålig dag så stänger jag in mig så andra inte behöver ta del av ”problemen”. 

Att vara sjukskriven är tråkigt. jag har inget att göra, ingen i närheten, och ingen ork att ta mig längre sträckor.  En jävla förkylning som aldrig försvinner, ett hem som ska städas, mat som ska lagas. Allt som inte görs av sig själv. 

Nu blev det här ett tråkigt inlägg men kände att jag behövde få ur mig detta.

Här är magen v. 29