Det känns som att jag är fast på en och samma punkt här i livet. Det går varken framåt eller bakåt. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, jag har inget mål. Tror att det är en av anledningarna till att jag känner som jag gör. Otillräcklig inte uppskattad och lite osynlig.
När jag gick i gymnasiet så hade jag som mål att ta studenten. Det gjorde jag 2006. Sen dess har livet bara flytt på men nu står jag fast.
Alla vet vad dom vill bli eller vill göra men inte jag! Eller jo jag vill plugga men vet bara inte till vad.
Har hittat en grej som lockar lite. Men det betyder 5 år i skolan plus att jag antagligen måste plugga upp massa ämnen jag inte har från gymnasiet. Måste även göra högskoleprovet tror jag för den utbildningen.
Och allt det gör att jag ger upp innan jag provat. Känner att jag inte kommer klara det jag tror inte tillräckligt mycket på mig själv.
Något drar ner mig och jag tror jag vet vad det är. Ska jag plugga så kan jag inte jobba. Jag oroar mig ekonomisk sätt. Jag lovade mig själv när jag blev gravid att Mio kommer först och att jag alltid ska ha pengar så båda klarar sig.
Jag är rädd helt enkelt, rädd för att stå där sen med ett studielån och behöva skrapa slantar.
Vet inte vad jag ska göra. Hjälp..
